SPiS

Referat från SPiS-dagarna i Falun den 31 oktober - 1 november 2023

Joakim Anterot - Klassiskt tamburin- och triangelspel

I Jocke Anterots clinic fick triangeln lite kortare tid. Här handlade det mest om att vara ordentligt noggrann med upphängningen så att klangen bibehålls så mycket som möjligt. Även stålet är avgörande för att inte tappa klang. Jocke föredrar ”droppen”, det droppformade stålet som fungerar både i piano och forte. Ett tunt gummiöverdrag på stålets handtag eller på upphängningsanordningen är också ett hett tips. Då undviker man att vibrationer överförs från kropp eller stativ och triangelns egen klang är det som hörs.

Tamburinen ägnades den mesta tiden. Här finns en massa spännande tekniker att öva på:
- Håll tamburinen upprätt och låt ginglarna färga rytmerna från skinnet Det får inte låta
Bom-chi-cka, som Rainer Kuisma sa, som det blir man håller tamburinen vågrätt vid spelet.
- Dämpa skinnets baksida med ett stycke duk. Det hjälper det dynamiska spelet så att
tamburinen låter likadant i forte och piano.

Jocke visade olika övningar:
- Få igång armens rotation. Låt armen hänga rakt ned. Håll i tamburinen. Låt armen rotera.
- Spela handlov-fingrar på skinnet på samma sätt vid congaspel.
- Träna snabba 16-delar med hjälp av knäet. Det gäller att hitta en punkt på knäet som ger
”likadant” sound som handens slag.
- Öva tremolo från pp - ff - pp som i Brittens opera Peter Grimes. Låt tamburinen hänga löst i
v. hand, sätt h.h pekfinger på skinnets nederkant, börja vibrera, låt v.h ta över tremolot vid
ökning i styrka och sedan tillbaka samma väg. Kan man göra det smidigt och snyggt har man
kommit långt!

Mattias Hagelin - Bygg en stavlimmad trumma

Mattias berättar att Kulturskolan öppnade för ämnet slöjd och att den skicklige snickaren Bengt anställdes. Idén kom upp att man skulle pröva att bygga virveltrummor och Mattias fick tid inom sin tjänst att göra det i samarbete med Bengt. Mattias berättade livfullt om hur han har kunnat tillgodogöra sig en mängd nya kunskaper med hjälp av Bengt och deras forskande arbete. På scen stod 6-7 trummor byggda i olika träslag som vi fick lyssna på.

Trädslagen
De vanligaste träslagen i fabrikernas vanliga laminattrummor (lager av böjt, format trä) är lönn och björk. Plus en massa lim, inte att förglömma!

När man tillverkar stavar som hyvlas för att tätt (och utan alltför mycket lim) kunna fogas till en cirkel kan man välja en mängd olika trädslag.

- Ek är hårt och bra, men stora sjok kan plötsligt ge sig av med träets ådror.
- Ask är också hårt men är möjligen ännu svårare då flisor lätt kan gå från klossarna.
- Björk är också hårt och bra men svårt att hyvla. Fibrerna går åt alla håll.
- Furu är lätt och smidigt att jobba med. Inte underligt att det används så mycket. Men träet
är ganska mjukt och borde inte passa till en trumma. Dock lät exemplaret av furu helt okej!

Torrt trä är viktigt, men har ändå alltid kvar 6-8% fukt. För trummorna måste man använda stående årsringar som följer klossarnas längd. Stavarna som MH använt för tre olika trummor är 16, 24 respektive 32 stycken. Ju fler bitar du har ju rundare blir hörnen och trumman blir minder ”kantig”. Men fler klossar innebär mer arbete. Deras erfarenhet var att 24 stycken för en 14” trumma är en bra kompromiss.

- Lufthålet som trummor alltid har är viktigt. Martin Strand hade en målande historia om det från året i musikplutonen: En trumma utan lufthål togs från värmen inomhus ut på kaserngården. Det tog lång tid innan den började låta bra. Ett litet lufthål borrades upp och då läte den snabbare bra. Med ett ”normalt” lufthål på cirka en centimeter lufthål gick det fort att få trumman att låta bra. Svar: Luften inne i trumman måste ha samma temperatur som utanför.

Mattias berättade vidare om alla moment innan trumman var färdig och illustrerade med bilder från tillverkningen. Bengt förbjöd alltid sandpapper då det blir ruggade ytor, men Mattias erkände att han använde det i smyg!

- Stämhus till trummorna är inte lätt att få tag på, men tipset är att ta hårdvaran från gamla
trummor som man ändå inte använder.
- Sarjen är minimum 12 mm tjockt. Annars tappar det bärighet.
- Sejarbädden täljs ned. En trumma utan sådan lät inte bra, men direkt sedan den fixats.
- Äggoljetempera är världens starkaste färg. Mattias visade hur han hade gjort anskrämliga
trummor jättesnygga med hjälp av äggoljetempera!

Ny sommarkurs 2024
Sommaren 2023 ordnade Bengt och Mattias en fyra dagar lång trumbyggarkurs. Kursavgiften var 3.500 kr. utan hårdvara. Till sommaren 2024 inbjuds till en ny kurs och det är inte utan att man blir sugen på att vara med!

Hur lät trummorna då?
Soundmässigt lät björktrummorna något med övertonsrika och mjuka än de i bok och ek. Men det är inga stora skillnader. Och provtrumman i furu lät som sagt oväntat bra.

Liliana Zaval - Claven i olika stilar

Liliana kommer från Argentina men bor i Sverige sedan många år. Hon arbetar för närvarande med sin egen Zavala Trio samt med en mängd grupper som: Ale Möllers Xenomania, Golbang, Shohaz, och Tamboreras som hon är grundare av. Hon arbetar också med barnföreställningen Unicornix.

Liliana har sin afro-cubanska skolning från Cuba men hämtar musikalisk inspiration från hela världen. Hon bländade oss med sitt dynamiska congaspel och gick snabbt in på undervisning där fokus låg på Rumbans olika stilar. Vi fick arbeta med ”de äldres”, lite långsammare stil Yambu. Men efter en stund var tempot högre och vi närmade oss det som Liliana beskrev som Erotika, ”ungdomens” snabba stil.

Den viktiga claven är alltid rumbans speciella 3+2-clave med med det tredje slaget på 4-å.
I Son, Guaguanco och andra stilar är det den raka claven 2+3 den dominerar.

Robert Ikiz - Att hitta ett personligt trumsetspel

Robert är sedan 2009 trumslagare i Nils Landgrens Funk Unit. Ett band som ständigt turnerar över världen. Dessutom är han verksam i ett stort antal andra konstellationer och är kort sagt en mycket efterfrågad musiker. På senare år har han ägnat mycket tid åt sitt egna soloprojekt som han kallar IKIZ 4/4.

Robert började sin clinic med att spela ett 10-15 minuter långt solo. Förutom trumsetet inkluderar ahanäven digitala ljud och bilder på en skärm bakom honom. Han väver samman sitt akustiska trumsetspel med tracks som han byggt med Ableton och har lagt till bildskärm med bilder som han också kan synkronisera med en trigger. Robert spelar mycket med händerna och tycker sig se fler idag som också gör det.

Han berättar att han gärna arbetar i många olika stilar. ”Att bredda sig är bra, men det behöver inte alltid vara kul”. Något som avslöjar en mycket disciplinerad musiker.

Robert gick på Rytmus i Stockholm men fortsatte sedan ett år på LA College of Music. Där pratade man nästan bara om ”basics” och inte särskilt mycket om Dave Weckl, som på Rytmus. ”Förlorade jag tre år där”, frågar sig Robert? Efter att ha kommit in sig i branchen och arbetat med tusen saker på en gång valde han att fokusera på en sak; jazz. ”Bort med pop. Men jazzen kändes inte heller topp. ”Jag blev aldrig lika bra som jänkarna och tänkte att jag måste skapa något eget”. Och här berättar Robert om vicket för Steve Gadd i NDR Big Band 2013, där bandledaren Joe Sample vid kaffepausen säger: Jag vill att du spelar som dig själv! Robert hade lärt sig varenda prick och fill-in i låtarna och givetvis gett det så mycket Gadd-touch han kunde. ”En sån lättnad med Joe’s ord. Det blev plötsligt kul att spela!”.

Och när du började ifrågasätta allting, vad kom du fram till?
Robert: Jag började skapa egna saker. Ganska enkla saker, inte för komplexa och förhoppningsvis ganska lättlyssnade, och det jobbar jag vidare med. Idag kan jag boka in ett klubbgig eller ett soloframträdande i anknytning till en turné med något band.

Och hur har du kommit fram till din ”svaga” spelstil?
Allt handlar om flygtimmar! Mina favorittrummisar är de som kan spela svagt, som t.ex. Dave Garibaldi. Questlove, hiphop-trummisen, spelar också svagt. Och Robert tillägger: Det är med svagt spel man får gig. En elev från Lilla Akademien fick bara spela enkelt. Han kom in direkt både i Stockholm och Amsterdam!

Som avslutning bad vi Robert visa lite av hur hans egen stil kan låta genom att utgå från Elvin Jones och Steve Gadd, två ytterst personliga trummisar. Det blev läckert. Svagare, mer krypande och småplockande, men man hörde samtidigt de två förlagorna!