SPiS

SPiS-dagarna 2-3 november 2021 i Ingesund

-referat Anders Holdar

Temat för årets SPiS-dagar var ”Slagverkaren i orkestern” och föreläsare från tre skilda inriktningar av denna speciella yrkesroll var inbjudna för att ge oss en inblick i vad det kan innebära; Olle Bohm från en symfonisk blåsorkester, Fredrik Duvling från en operaorkester och Anders Nilsson, Joakim Berg och Mikael Bengtsson från en militärorkester.

Vår värd, Rolf Landberg tog emot ett 25-tal spisare i den underbara Ingesunds miljön där vi så, sent som 2019, senast var gäster.

Olle Bohm, slagverkare i Östgötamusiken i Linköping.

Olle arbetar i en orkester som består av cirka 30 musiker. Han är den ende anställde slagverkaren i orkestern, så hans yrkessituation handlar ofta om att ensam spela musik som ursprungligen är komponerad för flera slagverkare. Olles föredrag handlade därför mycket om just den kompetensen; att prioritera, ta bort, skriva om och arrangera slagverksstämmorna utan att musikens karaktär går förlorad.

Olle visade ett belysande klipp från en konsert med ett verk av Erik Satie där man såg hans positionsbyten bland slagverksinstrumenten. För att lyckas måste han planera för: förflyttningar, klubbyten, notvändningar, omstämningar av pukor, hinna sätta på sig step-skor (!) och mycket annat.

Diskussionen med oss åhörare kom därför att handla mycket om att tvingas ta bort stämmor. Blir Olle ”för duktig” i att lösa situationer? Blir det mer komiskt än musikaliskt att se en slagverkare som måste agera mer som en idrottsman i blixtsnabba förflyttningar än en konstnär? Vi konstaterar först att Olle är en konstnär. En otroligt skicklig musiker, vilket bevisades på flera olika sätt i det vi hörde och såg under seminariet. Men frågan får hållas öppen. Självklart är det bäst om vi har tillräckligt medslagverkare på podiet för att spela alla stämmor, men samtidigt har det nog alltid varit så att en slagverkare måste vara lösningsbenägen när inte resurserna finns.

Olles tips till Spisarna:

Använd tandtråd i stället för fisklina till triangel. Lättare att knyta.

Kolla in Kolbergs triangelhållare för att kunna spela utan triangelstål.

Kolla in tamburinhållaren från Black Swamp. Då måste man inte alltid lyfta upp den.

Använd upp och nedvänd cymbal på stativ till samtidigt spel på Bastrumma och Beckar.

Köp grå, bucklig skumplast på Biltema. Perfekt för slagverksbord.

Köp halkskydd för mattor från ICA för att klippa till som dämpning på trummor.

Sätt något mjukt runt skaftet på tamtam-klubban så att den kan hänga kvar utan att skallra

....och pedagogiskt:L åt elever springa runt och spela ”alla” stämmor, eller skriv in och hitta på egna stämmor. Det blir det roligare, svårare och sportigare än att räkna paus och vänta på sini nsats, (som man givetvis också måste träna sig på, förstås).

Grattis Östgöta Blåsarsymfoniker! Ni har rätt man på rätt position. Var mycket rädda om Olle, hans djup och hans seriositet! Han är ett strålande exempel på en slagverkare som,trots nödvändiga kompromisser, tar ett stort ansvar för att musikens kraft inte ska gå förlorad.

Fredrik Duvling, slagverkare på GöteborgsOperan.

Fredrik kom via en anställning i Det Kongelige Kapel i Köpenhamn så småningom till operan i Göteborg där han nu är stämledare i slagverkssektionen. Han beskriver sin roll som stämledare som en person som måste ta ett stort ansvar för att skapa en trygg miljöför sina kollegor. Utan det kan man aldrig nå ett djupare konstnärligt resultat då helhetens kvalité bygger på kommunikation och öppenhet.

Han betonar vikten av förebilder. De han själv haft och hur han vill fungera i sin egen roll. ”Se till att yngre elever får spela tillsammans med äldre”.

Fredrik beskriver orkestern som ett fotbollslag där slagverket måste vara en säker målvakt, brasset backar, träblåset mittfält och stråkarna forwards. Alla måste backa upp varandra för att resultatet ska bli en gnistrande konstnärlig vinst. Men en sak är säker;utan driv i pulsen från slagverket stannar orkestern.

Fredriks tips till Spisarna (tagna primärt från den djupa danska traditionen):

Bastrumman:

Använd fotpall för att komma nära trumman. Då kan man använda benet för att dämpa framskinnet och når också med handen för att dämpa bakskinnet.

Cymbalerna:

Ett grepp runt stroppen med så lite kontakt av fingrarna som möjligt.Träffa med en ”flam” för att undvika vakuumslag. Märk cymbalerna för att träffa på den bäst klingande punkten. Spela secco-slag utifrån och in mot kroppen. Fungerar bra men kan göra lite ont!

Bastrumma och cymbaler ihop:

Samspelet är A och O. Låt cymbalspelaren stå lite framför bastrumman för att styra slagen! Bastrumman generellt lite svagare. ”Den skall underbygga cymbalklangen”.

Triangel:

Håll den i handen och visa upp den lite grann! Lyssna efter bästa soundet och slagstället!

Tamburin:

Limma fast finaste sandpappret på skinnet så lyckas du alltid med tumtremolo! Ett seccoslag blir ännu mer secco då armen som håller instrumentet följer med i rörelsen.

Öva på stämman från operan Carmen. Här finns utmanande starka och svaga passager. Använd en tamburin med ljusare klang på bjällrorna. Det brukar dirigenter uppskatta för tydlighetens skull. T.ex. Black Swamp och Grover gör fina tamburiner.

I Wagner använder Fredrik en tamburin med mörkare sound. Passar bättre för musiken. Kom ihåg att tambourin i franska noter är en djup trumma. Tambour de Basque är derasord för tamburin. T de B är en bra förkortning i noterna för instrumentet så behöveringen tveka (tycker Holdar).

Fredrik tipsade också om att det kan vara väldigt bra att varna musiker i orkestern när slagverket blir (och måste få vara) starkt. Då undviker man sura miner och bygger uppskattning. Han berättade också om att orkestern i produktionerna gör”provdukningar” av slagverksinstrumenten i ett tidigt skede av en uppsättning så att teknik och ljussättning inte ska bli överrumplade. En opera är en sällsam blandning avyrkesroller i samspel.

GöteborgsOperan har lyckats i sin rekrytering. Fredriks seminarium andas bara vänlighet, nyfikenhet och musik med stort M och var en stor glädje för oss Spisare att få ta del av.

Anders Nilsson, Joakim Berg och Mikael Bengtsson, slagverkssektionen i Marinens musikkår

Marinens musikkår i Karlskrona är en av Sveriges två orkestrar under Försvarsmakten. De ca. 30 musikerna är anställda för att arbeta i statsceremoniella sammanhang men producerar också mängder av konserter för lyssnare utanför de militära spelplatserna. Slagverkssektionens charmiga och uttömmande seminarium speglade deras sätt att musicera i dessa båda kontexter. Allting kretsade givetvis kring spel på bastrumma,beckar och virveltrumma. ”Egentligen tänker vi på samma sätt på konsertestraden som i vaktparaden, sa Joakim. Vi tänker musik”, vilket vi verkligen fick uttömmande bevis för!

Slagverksnoter är nästan alltid ofullständiga. Det finns inte så mycket information som iandra stämmor. Men även om några prickar och bågar skulle leta sig in handlar allting ändå om att lyssna: Hur långt ljud ska bastrumma och cymbal ha? Hur spelar orkestern? Vem spelar jag med i trumstämman? Är det en kornett, och i så fall hur påverkar det mittspel?

Sektionens signum är att hela tiden spela lyhört och anpassat till musiken som helhet. Dynamiken är generellt mot det svagare för att få möjlighet att skapa stora  kontraster och spännvidd. Att fastna i ett ständigt malande forte måste undvikas tillvarje pris. Med hjälp av noga utvalda ljudexempel från konsertstycken och militärmarscher fick vi ta del av musikernas tankar i praktiken.

Anders, Joakims och Mikaels tips och tankar till Spisarna:

Bastrumman, som Mikael spelar
Bastrumman kan vara starkare i blåsorkestern än i symfoniorkestern då bas-instrumenten här är färre. Men våga ändå att spela svagt! Titta i tuba och kontrabasnoter för att få mer information om tonlängd och artikulation. Lyssna mot tuba och lågt brass. Bastrumman i marsch är tempohållare. I träning har Micke en metronom framme. I marschspel är han ”nothållare” för cymbalspelaren. Han spelar alltså med en klubba. Tempot varierar mellan 106 och 116 bpm, och det är viktigt för orkesterns andning, artikulation och gång att varje stycke spelas i samma tempo som repeterats. Pulsen ska sitta exakt där klacken sätts i när man marscherar.

Cymbalerna, som Anders spelar

”Man måste ha en bild av hur det ska låta”. Det är grunden, säger Anders. Noterna är en rekommendation. Cymbalerna kan inte spela hela tiden, det orkar ingen.Ta paus ibland; i mellanmarscher, i marschens Trio (det svagare mittpartiet) eller på andra ställen. Lyssna och välj själv, oavsett vad som står i noterna. Utelämna nästa slag efter en accent. Spela ett ”aktivt diminuendo” genom att låta cymbalerna efter slaget rassla mot varandra. Anders tips rasar in...

Virveltrumman, som Joakim spelar

Han visar den lätta och vackra sverige målade trumman från Cooperman med kevlarskinn. Trumman har en extra metallsejare som gör ljudet tydligt även vid spel mot kanten, vilket stämman tycker är helt ok spelsätt. Joakim spelar enligt traditionen med ytterligare ett litet förslag i kortruff (dubbelt förslag med ett extra förslag i handen somgör avslaget) och långruff (femslagsvirvel med ett extra förslag från vänster som start) för att få ett mer flödande och fylligt spel.

Marinens musikkår måste vara lyckliga som stöttas av en slagverkssektion som lägger allt fokus på musikens klang och funktion för helhetens skull. Det var en verklig njutning att höra deras precisa och dynamiska spel. På min fråga hur de tänker med rörelser i upp- och nedtagningar i marschsammanhang svarar Anders: ”snyggt men så lite som möjligt”. Och jag tackar med en tumme upp i glädje att få slippa se ryckiga och spastiska rörelser som så ofta tillåts störa marschmusik i paradsammanhang.

Slutord:

Föreläsningarna på årets SPiS-dagar blev en kraftfull och spännande belysning av hur olika, men också lika arbetet för ”slagverkaren i orkestern” kan vara. Alla på plats fick en ordentlig dos kunskap och inspiration att ta med sig hem till vardagens arbete.

Pedagogiskt Forum

Då orkesterspel var årets tema ägnades Pedagogiskt Forum åt frågan; hur kan vi inspirera våra ungdomar och utveckla deras slagverksspel i orkestrar och ensembler.

Björn Persson och Martin Strand, med lång erfarenhet av dagens frågeställning, hadef örberett sig för att dela med sig av erfarenheterna till oss på plats. Här följer deras tankar i sammanfattning:

Björn Persson, Vallentuna Kulturskola - fyra frågor och tips till svar...

1. Vilka är de kritiska aspekterna för att orkesterspel ska bli kul för alla instrumentgrupper?

• Alla grupper måste få känna sig viktiga i helheten.

• Alla grupper måste få tid i repetitionsarbetet.

• Repertoarvalet. Välj låtar så att olika instrument får komma fram. T.ex. flöjter kan ha svårt att höras om det bara är starka,          brassiga låtar som repeteras.

• Skapa en vi-känsla, en orkesteridentitet.

2. Hur kan vi locka våra elever att gå med i blås- eller symfoniorkestern och hur behåller vi dem där?

• Bearbeta både föräldrar i mejl och eleverna på lektionerna om att alla elever ska ha en samspelslektion. Förklara hur viktigt          det är!

Behålla:

• Åka på läger t.ex. RUM

• Göra samspelsdag med orkester från annan kulturskola. Konsertera tillsammans.

• Samarbeta med vuxenorkester. I Vallentuna med den lokala amatörblåsorkesten.

• Lägg in en fikapaus där äldre och yngre kanske inte sitter ihop men ändå umgås.

• Se till att välja repertoar som är intressant även för slagverkarna!

• Dela upp orkestern ibland och ha stämrep där vi kan jobba med sektionens samspel och klang (val av instrument, klubbor,           spelsätt...)

3. Fundera kring jämlikhet och jämställdhet i orkestern. T.ex. mellan instrumentgrupper eller mellan kön. På vilket sätt påverkar       det?

• Viktigt att alla stämmor får synas och känna sig viktiga.

• Om någon är ensam på sitt instrument behöver vi kanske vara extra uppmärksamma på den personens trivsel. Allra helst             bör vi försöka få ihop stämmor i orkestern medflera på samma eller liknande instrument.

• Kön påverkar mindre i en stor orkester än i en liten ensemble.

• Kön påverkar mindre ju äldre eleverna är.

4. Hur skulle din drömorkester på kulturskolan/musikskolan fungera?(Hur skulle samarbetet mellan lärarna se ut? Hur skulle ni         jobba med eleverna?)

• Delat ledarskap med t.ex. en stråk/en blås- och en slagverkslärare.

• Delat ledarskap både vad gäller repertoarval och att leda orkestern.

• Även slagverksläraren leder repetitionsarbetet/dirigerar ibland. Olika ledare framför orkestern är positivt.

• Symfoniorkester åtminstone halva tiden. Variera veckovis. Inga vattentäta skottmellan stråk och blås/slagverk.• Skolans               stråk- och blåsorkestrar samarbetar i större projekt.• Ibland stämrep för mer djupgående jobb med balans och timing i                 stämman.

Martin Strand, Nacka Kulturskola

Ledord för att lyckas med uppgiften att locka elever till orkestrar och ensembler:

• Tillåtande miljö. Ha roligt på repetitionerna.

• Koll på att inte ha orättvis fördelning av tid. Väntan på repetitionerna måste bort,annars slutar eleverna.

• Låt yngre och äldre spela ihop. Det blir en kunskapstrappa där de yngre ser och lär avde äldre. Bygg en vi-känsla!

• Blanda orkestertiden mellan stämrep och tutti-repetition, då blir det mer spel ochmindre väntan.

Sammanfattning:

• Mer spel blir mer glädje.

• Glada elever ger glada föräldrar vilket ger gladare lärare och gladare chef.

• Orkester och ensemblespel gör att instrument behoven blir tydligare och ökar chansen till nyinköp och restaurering.

• Allt detta ger sammantaget ett mer levande kulturliv i kommunen.

Martins tips till Spisarna för att få elever med i orkesterspel:

• Ta strid för att ensemblespel finns inskrivet i hela kollegiets tjänstgöringsplan.

• Förklara för kollegor att slagverkarna försvinner om de inte får uppmärksamhet och bara tvingas vänta i repetitionsarbetet.

• Låt orkestern klara sig utan slagverk första halvan av orkesterrepetitionen. Använd den till stämrep för slagverkarna.

• Utnyttja även orkesterns paus. Då blir det mer tid för stämrep men även för att spelaensemblelåtar som sen kan läggas in i          orkesterkonserten.

• Låt eleverna lära sig flera stämmor i en låt. Intresset ökar för alla slagverksinstrumentoch fokus på virveltrumma och                  trumset klingar av.

• Dubblera stämmor konsekvent i ensemblespel. För att det fungerar bra men också gör att inte någon stämma saknas vid               sjukdom.

• Dubblera även trumset i orkestern. Man är inte ensam. Dynamik och variation sätts ifokus och musiken blir mer                          spännande. Och sist men inte minst:

• Ta strid för att även slagverkare ska få möjlighet att hyra instrument; trumset,mallets och annat, på samma sätt som ges för         andra instrument. Hur är det möjligt att det inte ska kunna gå?

Lasse Östlund, Strängnäs Kulturskola

Lasse har i mer än trettio års tid arbetat med drumline-traditionen. Inte bara han själv är övertygad om att den undervisningsformen ger bästa resultat i att få ungdomar intresserade av att fortsätta spela och i många fall ta sig vidare in på folkhögskolor och högre utbildning. Statistiken är på Lasses sida. Väldigt många som idag är slagverksmusiker och slagverkslärare har arbetat med honom i kulturskola och på kurser.

Lasses tips för att utveckla elevernas spel och spellust:

• Målet är att få fram elever med bredd som utvecklar ett intresse för slagverk somhelhet i olika genrer. Inte minst för klassisk        musik.

• Träningen är en social händelse och måste både vara kul och utvecklande.• Låt de äldre lära de yngre, arbeta konsekvent             med teknikpass i stor grupp.

• Starta drumline och marimba-band.

• Tävla med grupper om du själv är intresserad av det. (Lasse har nog vunnit det mesta inom Indoor Percussion med sina               elever).

Sebastian Pedernera, slagverkslärare i Kristinehamn och Hammarö, och som hardrumline-metodiken sina händer tipsade om sighten: freedrumlinemusic.com. Här finns massor med övningar! Bara att sätta i gång!

Björn Persson; SPiS ordförande avslutade årets omfattande SPiS-dagar med att citera Anders Nilsson från Marinens musikkår:

Föreställ dig hur det du spelar ska låta!

Ett så fint och enkelt tips! Frågan om vad och hur vi gör när vi spelar blir satt i fokus.