nedtecknad av Anders Holdar


Årets SPiS-dagar med stenhårt fokus på virveltrumman!


Rolf Landberg, slagverkslärare på Musikhögskolan i Ingesund, var vår värd när en mångtalig samling slagverkspedagoger mötte upp på den vackra och topputrustade högskolan i Arvika. SPiS hade denna gång bestämt sig för att fokusera enbart på virveltrumman; dess historia,teknik och uttrycksfullhet. Ett tema som uppenbarligen lockade då ovanligt många, ca 35 pedagoger, dök upp. Ett stort, stort tack till Rolf för några perfekt upplagda dagar!

När vi samlades på skolan fick vi först en mycket trevlig presentation av musikhögskolan av Pierre Koch som bl.a. är ansvarig för Ingesunds konsertverksamhet.

 

Rolf Landberg - Den svenska militärtrumningens historia.

Om man vill göra en djupdykning i svensk militärtrumnings historia så kan man med lugn vända sig till Rolf. Han har gjort sin forskning, vilket han visade i ett smittande föredrag i en exposé från sen medeltid till idag.

I s.k. räntekammarböcker, gamla tiders lönelistor, kan man hitta information. Från 1527 finner man bl.a. att Jakob trumbaslagare och Filius pipare har fått ut ersättning för sitt spel. Trumslagaren och flöjtspelaren var sedan den tiden och långt in på 1800-talet två avgörande personer som alltid måste finnas till hands på ett kompani. Musikerna behövdes för att kalla samman trupperna ute i fält, både i övning och i strid men givetvis också för de vardagliga rutinerna, revelj, uppställning, matsignal, tapto och allt annat.

Rolf visade också trumslagaren Johan Adolf Alms kontrakt från 1874 som man kan hitta i des.k. generalmönsterrullorna. För sex års tjänst fick han 90 kronor. I dagens penningvärde skulle det motsvara ca. 5000 kronor. Inte mycket kan man tycka, men då ska vi komma ihåg att det ingick fri utbildning, kost och boende vilket kanske ändå gjorde det till ett ganska lätt val för en fattig person om man fick chansen.

Rolf förevisade olika typer av slag; nedslag, släpslag och andra som det kan finnas rätt stor förvirring kring. Men han konstaterade lakoniskt att allt är rätt med exempel från våra idagt re fasta militärmusikensembler. Arméns Musikkår, Flottan och Livgardet. Alla spelar det vanliga marschinslaget på olika sätt!

Det finns inte så mycket noter nedtecknade genom århundradena. Den mesta musiken traderades förstås på gehör men en annan aspekt är att signalerna till del skulle vara hemliga för att inte röja truppens förflyttningar i strid. Med stolthet kunde Rolf ändå visa en kopia från en skrift han stött på i Uppsala, en avhandling om takt; Tactu 1698 av Harald Wallerius, där han plötsligt hittade noter till trumsignaler när han vände ett blad i boken.

Under 1800-talets senare hälft började landets regementen att bygga upp egna blåsorkestrar och vid 1900-talets början fanns som flest anställda militärmusiker i Sverige. Som en fläkt från äldre tider uppehöll man dock traditionen att alla musiker, oavsett instrument, skulle lära sig spela signaler på trumma och jägarhorn. Ledande instruktörer imilitär trumslagning från 1950-talet och framåt var Rune Gustavsson, Christer Jägerhult, Tommy Törner och idag, David Lindberg.

 

Rolf Landberg

 

 

David Lindberg - Fältrumslagning, grunder för teknisk kontroll och samspel

David Lindberg är idag sveriges ledande instruktör i militär trumslagning. Han är anställd vid Arméns musikkår och stavförare vid orkesterns cermoniella framträdanden. David ledde oss i en ”hands on”-clinic där alla pedagoger stod spelsugna med övningsplatta framför sig och stockar i hand.

Vi gick igenom de fyra grundslagen enligt amerikansk förebild; Full Stroke, Tap, Down Stroke och Up Stroke, gestaltat I den utmärkta och enkla 4/4 - övningen: Down - Tap - Up - Full

f p p f


Mycket möda lades på att få de olika slagen tydliga; att p verkligen är 1 cm. ovanför skinnet och att forte-slaget (full) verkligen har en stor och rytmisk sving. Intressant var att konstatera hur församlingen tenderade att komma för snabbt in på p-slagen. Ett bra tips från David var också att inte slå up-stroke utan låta slaget komma av sig själv vid lyftet.

I ett kompendium som David delade ut till oss fanns ett flertal utmärkta övningar som vi fick kämpa med: en dubbelslags-övning för timing och dynamisk kontrast av Risto Skrikberg, genial enligt David. Vidare en terassdynamik övning, en crescendo övning och en tvåtakts-övning efter Alex Duthart där en fras av 32- och 16-delar utgör grund för oändliga variations-möjligheter.

För er som inte kunde vara med kan jag rekommendera en kontakt med David på david.lindberg@mil.se så garanterar jag att han skickar över sitt kompendium, en oerhört generös man som han är.

David Lindberg



Kyle Forsthoff - den amerikanska militärtrumningens historia

Kyle Forsthoff är slagverkslärare vid University of Rhode Island och en entusiastiskf örespråkare och instruktör för den amerikanska militärtrumslagar-traditionen. I en historisk föreläsning fick vi följa hur de, av engelsmännens införda speltraditionerna, utvecklades i olika perioder.

 

Kyle Forsthoff (till vänster) och David Lindberg

 

Period 1, 1778-1820 - den amerikanska statens födelse. Cirka tjugo källor visar the Camp Duty, en kollektion av signaler och stycken för trumma och flöjt (och bastrumma) som utgjorde musikernas dagliga arbete i spel på morgon, middag och kväll. Musik som sammantaget var cirka fyrtio minuter lång. Som exempel bestod Reveljen av ungefär tjugo kortare stycken och var femton minuter lång. Speltempot var långsamt, kanske 70-80 bpm, som troligtvis grundade sig i att militärerna förflyttade sig till fots på usla vägar.

Period 2, 1861-1865 - det amerikanska inbördeskriget. Från denna period finns cirka femton källor uteslutande från den nordamerikanska armén. Kyle visade bilder, bl.a. ett färglagt foto från 1862, där man ser att trummorna hänger runt halsen i långa band så att slagskinnet hamnar långt ned på låren vilket gjorde att också trumstockarna måste vara långa. Från denna period finns en mycket inflytelserik rudiment-samling av Bruce & Emmet.


Period 3, 1870 och framåt - ”Vilda västern”, den vite mannen tar sig fram till Stilla havet. För att komma fortare framåt förflyttar sig nu trupperna med häst och då övergår man till att spela signalerna på jägarhorn, ett instrument som fungerar bättre på hästryggen än trumma och flöjt som därmed försvinner, men i stället börjar militärorkestrar växa fram.

Period 4, 1920-talet och framåt - Civilsamhället tar över. Här börjar orkestrar med militär profil byggas upp inom industri, kyrka, brandväsen och annat. Pressvirveln används mer och mer när trumslagaren dyker upp på cirkus och varieté.

Redan från 1870-talet (och fram till 2000) börjar man anordna tävlingar i trumspel. Upplägget var ofta att man tilldelades tre rudiments som skulle spelas från långsamt till snabbt i ett tidsspann på två minuter varpå ett solo skulle framföras.

Den gamla militärtraditionen med trumma och flöjt vårdas idag främst i de nordöstra delarna av USA, de ”gamla” delar av landet där musiken först växte fram. Idag finns cirka sjuttio ”corps” som i historiska kläder frekvent framträder på större och mindre evenemang. Man samlas också i ”musterd” då och då. Möten där man byter låtar och jammar. Kyle är själv med i flera corps, bl.a. Kentish Guards och Republic Snare Drummers och är också engagerad i ungdomsverksamhet.

Bastrummans roll, där man i avancerade figurer spelar på båda sidor av bastrumman, visades i ett häftigt youtube-klipp med Stony Creek Fife and Drum Corps.

Efter en kort paus var det åter dags för spisdeltagarna att ställa sig bakom övningsplattornanär Kyle Forsthoff, med frustande energi, ledde alla i en stund av tuff militärtrumövning.

Drillning

 


SPiS årsmöte

Årets årsmöte hade en viktig förändring på agendan. Styrelsen hade bett mötet om att ta ställning till ett förslag där SPiS styrelse också utgör arbetsgrupp för Kroumata Percussion Centre, KPC. Centret ligger i SMI:s lokaler på Campus Flemingsberg i södra Stockholm och inbegriper den slagverksutrustning som kunde tas över efter den år 2016 nedlagda Kroumata-ensemblen.

I förslaget ingår tanken att SPiS fr.o.m. 2020 görs om till en förening som är gratis. En följd av detta är att SPiS återgår till att ta betalt för de aktiviteter som man arrangerar, SPiS-dagaroch annat. SPiS styrelse föreslår detta eftersom vi ser att viljan att betala föreningsavgift är konstant nedgående samtidigt som vi ser att våra medlemmar, nästan uteslutande, får kostnader för fortbildning betald via sina arbetsgivare.

SMI:s personal administrerar den verksamhet som KPC driver och SPiS-aktiviteter som sker iSMI:s lokaler kommer att kunna drivas med deras stöd. Årsmötet tillstyrkte styrelsensförslag.

Deltagarna SPiS dagar 2019