SPiS

PERCUSSION PLUS 2018 – En imponerande slagverksmanifestation!

Joakim Anterot från Kungliga Musikhögskolan och Anders Holdar från SMI hade förberett festivalen i två års tid. En hel del saker på vägen gick inte alls som man hade hoppats. Sökta bidrag fick avslag och tänkta samarbeten rann efter mödosamma samtal ut i sanden men efter festivalen kunde alla konstatera att slutresultatet blev bättre än vad man någonsin hade vågat hoppats. 12 konserter och 5 clinics på fyra dagar kanske inte låter så mycket. Men det är det! Med cirka 250 deltagare, som alla vid ett eller flera tillfällen framträder på scen, och med slagverk som instrument - en logistisk mardröm – så förstår alla att det här var en festival som krävde enormt mycket förberedelse för att allting skulle klaffa. Tack för allt stöd från personalen på KMH och SMI!

Troligtvis har du redan fått den digitala programboken men vi sätter in den även här så har du den tillgänglig. Percussion Plus har nu blivit en permanent biennal som flyttar mellan nordiska städer varje år.

Från Oslo 2010 har nu Århus, Helsingfors, Tallinn och Stockholm passerats.Håll ögonen öppna för nästa festival. Den hålls i Köpenhamn våren 2020!

Lärardag

Festivalen inleddes på torsdagen med en speciell lärardag. Vis av erfarenhet från tidigare festivaler insåg vi att tid för möten mellan lärare mitt under full konsertverksamhet inte finns. Med ett trettiotal lärare från Norden och Baltikum och med en hel del Spisare på plats kunde vi därför i lugn och ro diskutera viktiga frågor.

Gender/Kön

Anders Holdar var moderator i en seminariedel där frågan kring obalans mellan könen i slagverk på både lägre och högre nivå diskuterades.

Stefan Schönings uppsats kring könsfördelningen på Kulturskolan Stockholm skolan låg som grund. (När den gjordes 2013 fanns det 0 (!) kvinnliga slagverkslärare, nu 2018 är det faktiskt 2 av ca. 20). Intressant att notera var att vi i rummet för diskussionen var en kvinna och resten män!

Det är uppenbart att vi måste fortsätta prata om könsfördelningen inom slagverk och vara noggranna med att inte uttrycka oss ogenomtänkt och slentrianmässigt så att tjejer och kvinnor på ett självklart sätt kan uppleva slagverksvärlden som deras. För de finns ju. I Percussion Plus program ser vi att flera av festivalens fantastiska solister är kvinnor och i ensemblerna var det tjejer med nästan varje ensemble.

Regrowth/Återväxt

Torsdagens andra tema handlade om att planera för slagverkets återväxt. Sigrun Rogstad Gomnäs från Talentskolen vid Musikhögskolan i Oslo och Fredrik Engdahl från Danish Percussion Academy beskrev båda hur antalet sökande till högskoleutbildningarna stiger direkt med ett målmedvetet arbete på en förberedande skola. Särskilt tydligt har det varit i Köpenhamn där Kungl. Danska Musikhögskolan under mer än tio års tid drev en skola likt Musikhögskolan i Oslos talangskola, TuP. När den lades ned störtdök ansökningarna.

Danish Percussion Academy, som Fredrik nu driver i samarbete med professor Gert Morthensen på Kungliga Danska Musikhögskolan, är ett privat initiativ som på nytt skall försöka få fart på antalet sökande. Sigruns och Fredriks föredrag inspirerade inte minst oss svenskar som sedan länge har funderat på om vi inte skall försöka göra liknande saker i Sverige.

Söndagen tre konserter, som annonserades som Percussion Plus i samarbete med SPiS, hade med följande SPiS-lärare och deras ensembler: Björn Persson - Vallentuna, Martin Strand - Nacka, Jesper Kviberg och Micke Nilsson - Lilla Akademien, Marcus Björn - Sandviken, Stefan Palmfjord - Enköping, Magnus Einarsson - Falun, Rolf Landberg – Ingesund, Anders Holdar - SMI. Den sista konserten avslutades traditionsenligt med SPiS-samban som ni kan se här! Alla på scen i fullt ös!